Skrivpuff den 30/1

IMG_0003

Marta

Hon gick upp på alla höga berg och in under alla grönskande träd och horade där.

Motståndsmännen var villiga. De hade länge undantryckt sina lustar i kampen med att försöka att vinna kriget mellan dessa två stater.

Två länder som för alltid verkar strida för sin tro på att de är ägare till just detta land. Spelar ingen roll att ett av länderna var först bofast på denna landsmark.

Kriget var nu vunnet och dess innevånare försköts för var dag bakåt och in i annat land.

Reträtt och en viss del av mark återvinns. Stridigheterna är en skymf för alla. Ingen ro och ingen tillit finns längre bland de olika folken.

Marta kände att hon gjorde nytta med att ingjuta mod till dessa män. Lät dem så ofta hon bara kunde och hade möjlighet att låta dessa män få belägra henne.

Nu har hon dessutom blivit förskjuten av sin make. Han hade begärt skilsmässa. De båda representerade sitt folk från dessa olika länder. Egentligen var det konstigt att de fann varandra.

Det var på den tiden då båda länderna samsades om var sin halva av detta land som båda parter ville tillhöra. Marta hade gått med sin syster till gränslinjen för att ge matransoner till deras krigande landsmän.

På andra sidan gränsen patrullerade Job. En lång stilig man. Utrycksfulla mörka ögon som retfullt och skamfullt sökte av hennes kropp. Hans eldiga blick fick det att hetta till i hennes kropp.

Marta gjorde sig ofta ärenden till denna gränslinje för att se om Job var gränsvakt. Ibland hade hon otur men ibland var turen där.

En dag ropade Job och frågade vad hon hette. De gick en bit längst efter gränslinjen och pratade. Marta kände sig väldigt trygg trots att de var två olika stridande parter om ett land. Helt plötsligt drog Job över henne till sin gränslinje. Slängde henne över sin axel och gick i väg med henne. Det var sista gången som hon återsåg de sina som ogift mö.

Marta var tvungen att överge sin tro vid giftermålet med Job. Något som hon idag ångrar dag som natt. Job var inte snäll med henne. Han slog henne, hånade henne, förnedrade henne inför andra män. Ofta hade han slitit av henne kläderna inför sina landsmän vid gränslinjen. Tagit henne där på plats rätt upp och ned samtidigt som han hade slagit henne.

Det var därför som Marta sökte skydd och framför allt tröst hos sina egna stridande motståndsmän. Fast egentligen är männen lika oavsett religion. De ville lusta sig och brydde sig inte om hur kvinnorna såg ut. När akten var fullgjord knuffades hon vidare till nästa man och så vidare.

Marta kan för allt i världen inte förstå varför hon gjorde på detta sätt? Hur kunde hon låta någon såra henne på detta vis? Det är inte bara själen som var sårig utan hela hennes underliv kändes brännande.

Där stod hon högt uppe på berget. Sjunkit ned på knä. Knäppta var händerna och tårarna strömmade fritt. Höjd var blicken högt upp mot det blå. Bad om nåd. Bad om frid. Bad om läkning för kropp och själ.

Marta bad så innerligt att hon först inte hörde rösten. En röst som sade: ”Stig upp och gå. Du är helad och förlåten. Förkunna din tro för så många som möjligt under din livstid.”

År ut och år in samlade Marta stora skaror som ville lyssna till hennes ord. Det enda som Marta hade svårt att förlåta var att Job hade förstört henne för alltid via att inga barn fick födas på grund av svåra ärrbildningar i hennes underliv. Därför levde hon i celibat resten av sitt liv.

Många goda gärningar blev utförda av denna givmilda kvinna under hennes leverne. Djuren var framför allt det hon levde för. Det var underbart att se hur tillgivna de var henne. Fåglarna pickade frön ur hennes händer. Gatuhundar och strykarkattor blev fromma som lamm vid hennes sida.

Marta var omsluten av ljuset och pratade gärna villigt om det som hade hänt henne. Godheten lyste fromt och tillgivet från denna kvinna. Alla som var i hennes närhet omslöts av ljus som inte ens med ord går att beskriva. Tron på ljuset bevarades innerligt av stora skaror.

Marta blev efter många århundranden ett helgon. Tillbeds än i dag och särskilt om något djur är sjukt och hopp vill tillstyrkas. Oförklarliga saker har hänt och händer än idag vid tillbedjan till helgonet Marta.

Välj en bok.

Slå upp en sida i mitten av boken.

Skriv en text baserad på tredje meningen på sidan.

Berätta gärna vilken bok du valt. 

Här hittar du mera texter om detta inne hos Skrivpuff. Boken som jag valde är bibeln.

Skrivpuff den 29/1

IMG_0029

En vana

Vanan är något som du skapar själv, både medvetet och omedvetet. Är det egentligen något positivt med en vana? Den tanken får mig att tänka lite djupare så om ni har tid, så vänta här vid texten ett tag.

Visst det behövs vanor för att få ett arbeta att fungera på rätt sätt. Samtidigt kontrar jag då med hur skulle världen se ut utan vanor? Kanske den skulle bli mer human eller … Nu är det verkligen kaotiskt med att världen körs i samma vanor.

Har läst mig till att vi trotsar kroppen med att tvinga den till nya vanor. Många jobbar på tider när kroppen egentligen talar om för dig att nu vill jag sova.

Känner vi oss verkligen trygga med alla dessa vanor?

När en vana tillfälligt bryts kan det bli kaos för många. Inget känns rätt utan allt känns fel fastän det egentligen kanske vara enormt roligt.

En del känner sig så trygga i sina vanor att de inte ens går ur sitt livsspår för då kan något oväntat hända.  Slentrianen kan därför orsaka avbrott i förhållanden när nya seder och bruk bromsas upp hela tiden.

Fast en vana kan var skön med alla sina strikta hållpunkter men då i lämplig dos.

En bra vana är att se möjligheter, utforska livet, försöka att lära sig livet så gott det går. Vara lyhörd för hela livet och inte vara så stelbent fast i sina vanor.

Lämplig dos av allt ger människan det stöd den behöver för att växa in i livet.

 

Dagens ord är ”vana” och här hittar ni mer texter om det i Skrivpuff

Skrivpuff den 28/1

IMG_0008

Kan inte bli värre

Mötte på Kinesiologi via ett besök igår. Intressant värre att få vara med om. Allt är energi runt oss och det vet alla också om. Varför ska det då vara så konstigt att få människor att tro på att en kropp kan få störningar i sina energibanor?

Allt med skolmedicin ifrågasätts så gott som aldrig. Visst ska man vara en viss typ av skeptiker men det som är naturligt och känns bra tycker jag man ska emot som hjälp.

Detta besök hade jag bland annat fått av min man då jag fyllde jämna år. Så det kostade mig ingenting mera än behandlingstiden på en timme igår.

Direkt blev störningen eller störningarna funna. Fantastiskt att alla onda ställen hittades och flera olika punkter på min kropp blev berörda. Energiflöden öppnades upp och tillströmningen ökades på och blev normala.

Ansträngda muskler fick hjälp. De hade arbetat extra hårt för att stärka upp svaga ställen i min kropp.

Min kropp var verkligen i obalans och min kropp är återigen balanserad som den ska vara. Trodde inte på Äxter när hon sa att jag skulle blir mörbultad idag men tji fick jag. Magen är dessutom extra sur idag.

Nu ska jag bara lyssna till min kropps signaler och lyda dem. Vill jag vila ska jag också göra det och så vidare. Äta mycket av gröna grönsaker för det ger syre till mina energibanor. Gurka är grön men består mest av vatten så den bör inte räknas in i detta råd. Fast den går att äta ändå för den är så god.

Det kan inte bli värre än vad jag har haft det *ler*

Här kan ni läsa på om Kinesologi: http://www.kinesiologi.se/

Dagens ord är ”värre” och mer texter finns att läsa här inne hos Skrivpuff.

 

Skrivpuff den 27/1

IMG_0003_1

Gömstället är mitt

Vad har jag att dölja för dig? Det är ganska mycket som är privat och som ska stanna inom mina egna själsväggar. Visst kan jag berätta mycket om ditten och datten men så gör du också när du skriver och kanske kan det bli banalt ointressant, vad vet jag. Varför ska jag vända ut och in på mig? Tycker du bättre om mig om du får veta allt från mitt innersta rum? Är det inte så att vi ska skapa kontakter och band som för oss samman via våra olika intressen. Snyfthistorier bannlyses öppet och likaså klagolåtar. Gillar när orden lyser ärligt raka och helst med skarpsinnighet. Då trivs jag. Humorn är också ett sätt att hantera olika konfrontationer på ett bra sätt.

Vi skrivare gör ett viktigt jobb, har ni tänkt på det? Ord som möter du som läsare är ibland röda och viktiga. Lärdomsfullt kan vi också anamma nya vägar att nå ut. Det är en svår uppgift att fånga någon med orden från början så att denne någon läser allt ända till berättelsens slut. Är jag en bra skrivare lyckas jag med det oavsett om texten är kort eller lång. Sker allt skrivande slentrianmässigt varje dag då tror jag att det också märks på tappet av läsare. Den dolda källans utströmning av ord ska väcka nyfikenhet hos läsare via att inte veta allt om mitt innersta gömställe. Tekniken är alltid att ge men bara ge så där lämpligt så att läsaren fångas in i mitt ordflöde och helst då som läsare varje var dag.

 

Dagens ord är ”dölja” och här hittar ni mer texter om det ordet hos Skrivpuff